12 januari 2010

Fotbollar gör grisar glada

Idag har Lothar födelsedag. Inte Lothar i Mandrake som ni kan se på bilden här, utan min styvfar Lothar Lunde aka Lennart Kjellsson . Nu kan han tyvärr inte njuta av någon tårta eftersom att det är ett tag sen han lämnade Guds gröna jord. Sextiofem år skulle han ha blivit om inte universum hade så underligt sinne för humor. Jag skriver så för att omständigheterna runt hans död fortfarande känns surrealistiska och en smula underliga. Han hade fyllt sextio år och av en massa anledningar så bestämdes det att han skulle flytta från Mora till Los våren 2005. Hans bror hade köpt ett rangligt hus mitt i obygden som brodern skulle ha som pensionärshus. Jag tror att tanken var att de skulle bo där tillsammans och röka cigarrer och se på film, för det var en sak de hade gemensamt. Filmintresset.

Det var bara det att Lennart hann inte bo där mer än knappt en månad när han fick lite krämpor. Ont i magen och så. Vårdcentralen där han bodde hade varit oförskämd sa han till mig minns jag och de skickade hem honom med en uppmaning att inte dricka sprit. Nej han blev inte bättre utan fick åka till sjukhuset i Hudik. Sen fick han åka hem men brorsan var lite orolig han skulle väl inte gå och bli riktigt dålig nu. Nej, nej sa Lothar, han kände sig bättre nu. Men det var inte bättre. Grannen hittade honom, för han hade också oroat sig och bestämde sig för att knacka på. Vad ska man säga. Egentligen tror jag inte på det än.

Fast jag följde med stackars lillebror för att städa bort pappans saker  från huset, fast jag bakade till begravningen och fast vi tänder ljus på kyrkogården varje år. Jag förstår faktiskt inte. Bara nu när jag skriver trillar tårarna som de gör när jag tänker på allt. Jag är en sentimental toka som har en tendens att vara en softis. Men man måste ha träffat Lothar för att förstå hur cool kille vi pratar om här. Tack vare honom har jag utvecklat mitt stora filmintresse och han har berättat om Picasso och alla spännande konstnärer sen målade han ju själv. Planer på någon sorts utställning finns för man ska inte undanhålla världen en sån skruvad konst som hans. Det är inget man hänger i en barnkammare eller där lugn och ro ska råda : D
Sen är det han som har visat mig bröderna Marx, Chaplin och framförallt Monty Python. Han gillade komedier. Gärna slapstick a la Buster Keaton och dylikt men det är inte my cup of tea. Sen är det alla hans skumma maträtter och experiment han hade för sig. Excentrisk kan man lugnt påstå. Pölsa med alla möjliga grejor i, jag ryser fortfarande när jag tänker på det.

Hans favoritplats var nog fäboden i Ryfsel (Rybsel) där kunde han måla,dricka och kontemplera i lugn och ro. Hans lillebror Bo tror att Lennart är där nu, han tycker sig ha märkt vissa tecken och så kan det nog vara. Han gillade det gröna och skogen. Solrosor var något av hans blomma tycker jag. Han odlade dem gärna och som en stark symbol för livet tilltalades han nog av dem. Jag tänker i alla fall på honom när jag ser en solros.

4 kommentarer:

  1. Ja idag hade han fyllt pensionär. Rena ungdomen ju!
    "..man måste ha träffat Lothar för att förstå hur cool kille vi pratar om här" Det ligger mycket i det. Önskar alla fått chansen att uppleva honom. Varje gång jag drömmer om honom så känner jag mig lyckligare.

    SvaraRadera
  2. Gu va skönt att jag inte är ensam!! Känns lite lättare nu, å det är nog så, vissa är det ingen ide att prata med....

    SvaraRadera
  3. Vilken underbar människa han verkar va! Hur lyckas man få se hans alster?? Tänker lite på min farfar nu, han va en cool typ, inte lika excentrisk som Luthor dock. Hur kom han att heta Luthor? Du skriver så varmt å fint. Kanske han är med er? Det är min underbara Mormor, hon är alltid här.

    SvaraRadera
  4. Hittade hit av en slump,sökte lite på Ryfsel,ser att det gått 4år nu,Saknar Lennart mycket, tror oxå han är i Ryfsel nu å njuter! //Kristoffer Kjellsson

    SvaraRadera