Mer snyggt än styggt

Jag har lyckats med konststycket att läsa Amanda Hellbergs böcker om Maja Grå i helt fel ordning. Tvåan, sen trean för att nu avsluta första boken Styggelsen. Det gick bra det med. Vad som slog mig dock var att man ska aldrig frångå sina principer, i det här fallet - läs aldrig baksidans beskrivning av ploten.

Ärligt talat så handlade boken ganska lite om Maja, det kändes mer som en introduktion av henne som blivande karaktär inför framtiden. Boken handlade mest om den olycksaliga ande hon befriar på slutet. Den stackars Singa som får uppleva ett liv i misär och elände pga sin förmåga att ha kunskap om det vi vanliga dödliga slipper. Siandets gåva som det kallades för.

Det är ju sorterat som skräck, men jag upplevde berättelsen främst som en liten historielektion om hur spiritister utnyttjade olyckliga själars behov att få kontakt med "den andra sidan". Styggelsen är också en historia om människans grymhet, och den visar upp en förskräcklig utsatthet hos den arma Singa. Inget man vill läsa för att lätta upp sitt humör. Jag kände mig främst beklämd och illa berörd av hennes livsöde.

Här hemma har jag nu börjat sakteliga göra huset mer snyggt än styggt. Tydligen vattnar sig inte blommor sig själva, så några förluster har inträffat. Sen insåg jag att Jesusbarnet låg kvar i sin krubba. Konstigt hur oviktig vardagen är när man grubblar på annat. Nu har dock köksfönster putsats, vårgardiner satts upp, påskpyntet ersatt julpyntet.

Ex-svägerskans moders hönsdamer. Är lite sugen på att skaffa höns själv ibland. Det finns så många fina sorter. Eller varför inte vaktlar? Vem vet vad framtiden har i sitt sköte?