En söndag efter att jorden hade börjat i rämna kanterna så insåg aktörerna att allt skulle återgå till ordningen igen

Men då hade de inte träffat på Herr Konventionell och hans rara maka Alla ska Vara Som Vanligt. De hette visst andra saker i andra tider eller kulturer. Personligen var jag lite less att alla bråkade så mycket på Reinfeldt när han bara vill ha en vanligt liv. Fast med stålar. Som vi hade jobbat ihop åt honom.

Den äldste  i församlingen, Ramsbocken även kallad. slog sin tunga furuklubba mitt på det nya bordet av aspeträ som feerna hade lagat. "Vad ska Nordinskan säga?" fluttrade feerna uppstressat omkring och tjatade om det för alla som vill lyssna,

Här kan det vara bra att nämna att Nordinskan var speciellt ansvarig för träden och ogillade när de användes fel. Hennes vrede kände inga gränser om det arbete feerna lagt ned på en trädetalj inte uppskattades. Men som jag alltid sagt - vi skulle aldrig ha beblandat oss med människorna. Är de inte korkade så är de elaka.

I frågan Reinfeldt har vi mest gett upp. Han kommer aldrig värna om oss annorlunda. Vi som inte kommer att bygga upp det samhället de mörka högra krafterna vill ha. Oss bygger han väl ättestupa åt. Men jag klandrar honom inte. Nackdelen med att inte tillhöra de annorlunda är att man tillhör majoriteten och de har svårare att se mer än en väg i taget. Att slå följe med vargarna kändes klokast vid det här laget.

Jag har ju vargsläktingar så att ta fram det vilda och pragmatiska i min natur kanske jag kommer att klara. För här kan vi ju inte stanna. Det här är ingen plats för oss som fortfarande hoppas kunna rädda alla. Vi kan inte stanna här och låta er ta ifrån oss drömmar om magi, förtrollande brunnar, albinoälgar, förmågan att omvandla våra fantasier till vår verklighet. Nej, vi kan inte stanna här mycket länge till. Den här världen kan ni behålla. Fast jag vill inte ljuga, det kommer aldrig mer återgå till ordningen igen.Håll fast allt du håller kärt och sen håller du det ändå mera hårt. Lycka till.

____________________________________________________
Nu tycker jag att jag visat ett slags prov på hur jag kände det när jag läste novellerna i "Hans fru Judith", häromsistones. Så här skulle jag ha skrivit det i min egen kontext.

Det var djur och folk som hade tappat minnet, vilket är ämnen som dryftas hos oss. Så här: en kaka gjort av Helmers konditori i Mora. Jag väntar på en tårta med temat "Släpp mammora loss det är vår", men jag får nog baka en själv.