Fishfingers and Custard Day igår

Anledningen till detta inlägg är helt enkelt för att visa att jag har så bra människor omkring mig. "My friends has always been the best of me." För igår mådde jag så här.

(Tyvärr är bilden tagen idag, jag och Deci såg den här skönheten och jag tänkte på hur fort saker och ting kan ta slut. Hur fantastisk och vacker man än är. Seriöst, jag har sett döda människor på riktigt - generellt är de inte lika vackra som den här fågeln.)

Vad jag borde ha gjort igår var att äta fiskpinnar och vaniljsås då det var "Fishfingers and custard Day" för att fira att det var tre år sen Doctor Who mötte Amelia Pond och de delade denna delikatess. Men jag var ganska i o-skick s a s.

På kvällssidan när jag sent omsider släpade mig från sängen till vardagsrumssoffan plingade det på ytterdörren. Jag kunde knappt gå så maken öppnar. Fast sen insisterar han på att det är till mig. Det var det sannerligen. Hur många människor får besök av River Song och The Doctor (mina rara vänner som har världens bästa fantasi), som dessutom har med sig Fishfingers and Custard när de är ynkliga?

 Jag vet en i alla fall. Till er båda, tack för att ni finns där. Ni ger mig kraft att orka.