29 oktober 2009

Long time gone


Halloween i helgen. Känns lite konstigt faktiskt, för i vanliga fall brukar vårt hus vara mer dekorerat vid det här laget, jag brukar ha köpt gravljus och framför allt brukar vi vänta på morfar med familj. Men i i år. I år är de ingen familj längre och det är en tradition som som går i graven kan man säga. (Galghumor) Barnen ser fram emot Halloween party och jag ser fram emot vår årliga kyrkogårdsrunda. Det är så vackert att se alla gravljus lysa i mörkret. Och det är en av de mest avkopplande saker man kan göra att gå där i stillheten och minnas allt som var. Och de som var. Jag saknar min mormor och låtsaspappa väldigt ofta. Många gånger glömmer jag tom att de är borta. Ibland förväntar jag mig att få se Lennart förstrött rulla sina cigaretter för hand medan han berättar om något helt vardagligt. Han kunde konsten att få en cykeltur till ICA att låta som en äventyrsresa och en sådan talang måste man ju bara sakna. Att han aldrig mer kommer att laga pölsa med korvbitar i känns fortfarande som science fiction.

Vad det gäller mormor är det ju i alla fall tolv år sedan hon begravdes. Den 31 oktober 1997 var det. Känns som en månad sen. Men jag kan fortfarande drömma om henne och väldigt ofta handlar det om att jag en bra bit in i drömmen inser att det hela inte är på riktigt, hon finns inte. I min dröm lever hon alltid och hon har bara varit så sjuk och det är därför vi inte har träffats på så länge. Men sen minns jag och när jag vaknar är jag alltid så besviken. Hon var 59, mamma 42 och jag 25 när hon dog. Det ironiska var ju att hon var en så ung mormor när jag föddes så jag trodde att hon tom skulle hinna se mina barn- barn. Hon skulle ha varit 85 när Sol fyller 25 och man vet ju aldrig. Men varför grubbla. Bättre att fokusera på de ljusa minnena man har.

Ni vet vad Astrid sa; 'Döden, döden.'

2 kommentarer:

  1. Människor som finns i våra tankar så som du beskriver det är odödliga, de följer oss på vägen genom livet och skyddar oss är min tro.
    ps. din mamma var 41 år ds.
    Kram ma

    SvaraRadera