"And it seems to me you lived your life like a candle in the wind"

Turbulens är nog ett ord som bra beskriver min resa så här långt. Jag är trettionio år, fyller fyrtio runt midsommar. Ibland tycker jag att jag har levt så länge och så många liv att jag hajar till när jag går förbi spegeln. Är jag inte äldre än så? Kanske är det för att jag är så barnslig, eller för att jag har haft tur som det mesta har ordnat sig för mig i slutändan. Jag anser nog att jag ofta haft tur i oturen.

Jag har också mött turbulenta människor, eller snarare så har deras livsomständigheter format deras vardag så. Många grubblare, oroare och djupsinta har jag mött. Som min brors far Lennart. Han var en konstnär som låtsades att han var taxichafför. En tänkare som lekte att han var som alla andra ibland. En periodare som var nykter i perioder. En snäll människa som ville folk väl. Som älskade solrosor, Ryssland och humor...särskilt Monty Python, Charlie Chaplin och Buster Keaton.

Hade saker och ting varit lite rättvisa så hade vi suttit och ätit födelsedagstårta nu och lyssnade på hur han gjorde sitt senaste konstverk. Men ni vet, saker och ting.....
Jag brukar plantera solrosor varje år för att han älskade dem. Och varje år säger jag till min lillebror att vi ska åka upp till stugan som vi vet att han älskade, den där Lennarts bror tycker sig känt hans ande, men varje år glömmer jag bort det. Förtränger kanske, för det är lite jobbigt, fortfarande. Hans liv var som ett brokigt ljus som fladdrade i en ibland hård vind. Nu är ljuset släckt. Lågan har svalnat.

"Du kan se när det är slut
du kan se när tiden gått ut
det var här men var inte rädd
inget ont kan hända dig mer

du kan se när det är slut
du kan se när tiden gått ut
jag blev kvar mitt i ett hav
när en kylig vind drog förbi"