23 januari 2012

Lite ynklig igen

Känner mig sjuk och liten. Trött efter många nätters dålig sömn. Istället för att zumbat har jag slumrat. Tonåringen färgar håret och minstingen skrattar så det ekar i hela huset.

Har i takt med min känsla av tilltagande sjuklighet läst Fear and Loathing in Las Vegas av Hunter S. Thompson. det är mycket möjligt att illamåendet blev värre av de ingående beskrivningarna av Duke och hans advokats drogurspårningar. En del vill säkert påstå att Thompson glorifierar knark, men jag kan inte hålla med. Kanske hans privata åsikter visade prov på det, men i sitt berättande förskönar han verkligen inte trippar eller snedtändningar.

En del har nog sett filmatiseringen med Depp som Duke (Thompsons alter ego) och Benicio Del Toro som hans samoanske vapendragare. Själv tycker jag att filmen och boken inger samma känsla, man skrattar åt eländet men känner samtidigt att det är obehagligt sant hur utflippade narkomaner kan bli. Och verkligen så fångar det paranojan som många visar prov på. Thompson själv tog livet av sig för inte så många år sen, och jag undrar hur många hemska bilder som hemsökte hans näthinna innan dess.

Boken känns som en lite stream-of-consciousness roadtrip, men med en tydlig berättare. Samtidigt finns det en inbyggd kritik av det samhälle som uppstått efter hippie-eran. Den amerikanska drömmen har som en av mina vänner skrev en gång "blivit en mardröm" och Thompson visar varför.

Hur som helst blev jag inte friskare av att läsa den, men det är läsning som berör och stundom upprör.

2 kommentarer: