30 januari 2012

Om Tooles enda bok

Redan när jag öppnar boken och finner ett citat på känner jag en viss förväntan. Det från Jonathan Swifts Tankar om diverse ämnen, moraliska och lustiga och lyder "När en sant storslagen ande dyker upp här i världen kan man känna igen honom på detta tecken, att dumskallarna alla har sammansvurit sig mot honom."

Efter att ha avslutat Dumskallarnas sammansvärjning känner jag att här skulle en lysande karriär kunnat varit om inte det var för det faktum att Toole redan var död när denna bok gavs ut. Ignatius J. Reilly är en person som hade gjort sig förträffligt på vita duken, för mer självcentrerad, egoistisk och självrättfärdig karaktär får man leta efter. Det kanske inte låter så roligt, men har inte de flesta av oss någon gång mött människor som är så oförskämda eller säger de mest märkliga saker så man inte vet om man ska bli arg eller brista ut i skratt.

Åh, jag önskar att jag kunde ta er med till en av mina gamla arbetsplatser där de mest roliga (och samtidigt sorgliga) personer fanns. Jag menar folk som kunde bli upprörda för att man sa hej mer än en gång per dag!! Allvarligt. Eller som i alla konversationer styrde in samtalet på deras hemska expartners. Toole har tagit så många osympatiska drag man kan hitta hos oss människor och stoppat dem i stackars Ignatius.

Han är övertygad om att han själv är ett geni och som titeln antyder så är allt tok som händer konspirationer mot hans ädla själv. Ignatius lyckas ställa till med både det ena och det andra, den som lidande ser på är hans ömma moder som hållit honom om ryggen men sakteliga börjar tröttna på sin bortskämde son. Deras relation är tragikomisk och jag avundas inte Irene Reilly en sekund.

Det som är mest tänkvärt i mitt tycke är kopplingen till Swifts citat och Ignatius person. Swift hade säkert rätt till viss del att nytänkande och innovativa människor är ett hot mot etablissemanget och dessa personer har ofta motarbetats. Ta Gallileo som exempel, hur kul var det att gå ut och säga till den katolska världen att 'ni har tokfel'!

Men...det kan ofta vara som det är med Ignatius, att pratsamma eller karismatiska personer som tar sig fram på en räckmacka inte har så mycket att komma med tror att det som hindrar deras framfart är att de är motarbetade. Paranoid kan man väl påstå att den här bokens protagonist är och man behöver bara läsa lite kvällstidningar så hittar man folk som känner sig som offer för komplotter. Helt klart läsvärd bok!

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. A Modest Proposal är ett stycke fantastisk men grym satir! Men jag tror att många främst tar Swift för en barnboksförfattare i Sverige. Visst kan Gullivers resor läsas för barn, men det fina i kråksången är ju Swifts förmåga att skriva texter som kan tolkas på flera nivåer : )

      Radera
  2. Åå du skriver alltid så tänkvärt och jag blir ännu mer sugen att läsa alla slags böcker nu..tror jag ska gå och leta i bokhyllan direkt. står en hel del där som jag inte hunnit sätta tänderna i..
    tack för dina ord hos mig. blir så glad och det lättar i tunga dagar. och de där herdinnorna lät ju intressanta. de finns inte kvar? tycker så mycket om gamla figuriner, inte alla, men de som känns som att de har en historia. mina fann jag på tradera. de sägs vara från 20-30-talet *

    kramar en tisdag, Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Lycke : ) Tyvärr så tror jag att figurinerna finns hos mina gammelmostrar, kul för dem tråkigt för mig.

      Radera