18 december 2013

Granen står så blå och grann i villan

Artonde december. Tiden går fort när man har roligt. Så fort att jag missade ett inlägg igår. Nae, det är inte riktigt sant. Jag kände att gårdagens tema om det roliga med att julblogga kändes lite förmätet, det känns inte riktigt som att jag är en riktig "julbloggerska". Men jag älskar att läsa andras julbloggar, det blir en tydlig nedräkning av en spännande månad som jag väntar på hela året.

Idag är det lite Selfie-tema och det är jag myyyycket bättre på. Att dokumentera mina dagars innehåll. Så here goes:
Dag 18 - Bildkavalkad på dig själv i dag.
Alltså, jag är ingen morgonmänniska just nu. Det här är jag helt nyvaken. Eller vaken. Knappt vid medvetande. Men jag har barn att jaga upp och få i väg till skolan. Som gärna vill ha skjuts.
Här är jag med vår, notera, JULRÖDA volvo. Så kul att fortsätta förmiddagen med Ica Maxi och trängas med galna julshoppare. Själv är jag mer hip-hoppare. Till skillnad från Tomas Rusiak har jag mer 'baggy eyes' än "baggy jeans". Kunde skylla på att det är för tidigt på dagen, men det är kronisk sömnskuld.
Ja, sen tog jag det här kortet på mina sysslor för resten av dagen. Visserligen är det Disneys kort, men bättre bild än så kan ni knappast få. Jag bara undrar? Var är mina hjälpsamma möss?

Men så hängde jag upp lite julbonader och hjälpte fröken Decibel att pynta hennes gran. Och jag tycker att den bilden också är en sinnesbild av mig och dagens göromål.
Hon ville ha en blå gran i år. Så det fick hon. Naturligtvis är det Doctor Who-relaterat. Så om ni undrar vad det är för mystisk stjärna hon har i toppen så är det en fez. Som den elfte doktorn, gestaltad av Matt Smith, är barnsligt förtjust i.
Varför är jag som den här granen? Jag är lite blue. Har varit ett bra tag. Inte alla dagar eller timmar men alltför ofta. Jag flaxar gärna med armarna och gestikulerar mycket (nej jag har inget latinsk påbrå - det hade förklarat mycket), vilket den elfte doktorn också gör. Dessutom bär jag med mig känslan av att jag kanske inte alltid passar in. Jag är den blåa granen bland de gröna. Men jag är dekorerad med ganska många vanliga pynt och vanligt glitter, så det märks kanske inte att jag känner så.

Barnsligt självmedveten och tja, barnslig helt enkelt. Det fungerar det med. Nu hade jag kunnat vara som jag tror att alla andra är. Fast jag tror innerst inne att ganska många känner som jag. De är rosa granar eller vita eller så bara vägrar de vara granar överhuvudtaget. Ganska sunt det med. För de slipper ju tappa barren på så vis. Tråkigt nog missar de chansen att få gå på bal en gång om året och klä upp sig då. Det skulle väl vara det.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar