"You don't know what you've got 'til it's gone (Joni Mitchell never lies)"

Dag 16- Favoritbild jag tagit själv runt jul

Jag är ingen fotograf, jag är möjligen en dokumenterare men fotar inte alltid så lysande. Det blev uppenbart när jag letade genom datorn.Så jag gick lös på gamla old school foto-album, för jag har knäppt kort många år. Så till slut hittade jag två bilder som är från forna jular. Ingen scanner har jag använt så foto på foto.

Det är ett kort på min styvfar i hans hem, min bror sitter bredvid. Jag tycker om det här kortet för att det är så typiskt min styvfar. Det syns inte så väl men julgardinerna hängde snett, lite tobak på bordet efter de självrullade cigaretterna. Hans egna tavlor på väggen som överröstade alla julpynt.

Just den här julen gjorde min man, som då var min pojkvän, och jag en så för oss typisk julturne för att alla släktingar skulle hinna träffa oss. Min styvfar hade väl firat själv under dagen men nu kom hans son, och hans två styvbarn med en pojkvän. Vi hade hämtat upp mina bröder innan. Vi hade det bra och han drog sina skämt som han alltid gjorde. Sen ringde någon. Förmodligen undrade den som ringde vad han gjorde för helt plötsligt sa han: "Jag firar jul med min familj". På något sätt har det där alltid gjort mig så rörd. För så var det. Vi var en familj oavsett om vi var halvsyskon, min mamma och Lennart, min styvfar, var skilda.

Det här kortet är två av mina systrar som sitter med min äldsta dotter emellan sig. Det har också några år på nacken. Här hade Sol fyllt ett år tre dagar tidigare den 21 december, i år fyller hon femton år. Mina systrar var 6 respektive 7 år här, och de vaktade min skatt så väl. Den här bilden tycker jag om för att den utspelar sig under en tid då jag ännu inte hade förstått uttrycket "små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer". Det låter väl lite dystert.

Men här låg hela livet framför dem som vit snö ingen beträtt. De var så glada den dagen och fyllda av den sorts julglädje som är typisk för barn. Sol som endast var ett år var bara glad ändå. Här visste jag bara att mina favoritflickor satt samlade på min favoritdag under året.

Nu är min styvfar död, mina systrar nått tjugo årsåldern bägge två och är utflugna ur boet. Min tonåring längtar efter friheten man får när man flyttar hemifrån och har tagit körkort, man får ju göra så mycket när man är vuxen ; P Vi har ju så friiiia och stora möjligheter att göra vad vi vill när vi blir vuxna, inte sant. Nåja. På den här bilden ovan hade de fortfarande känslan av att "there is no place like home" och "mamma vet bäst". (Samt storasystrar får bestämma över sina småsyskon vill jag tillägga.) Halleluja!