Lätt - det är helt klart en nyligen läst bok, Once Were Warriors av Alan Duff. Tack vare min litteraturkurs i Stilla Havsmiljö så måste vi läsa vissa böcker vare sig vi vill eller ej. Just denna har blivit filmatiserad men jag har inte sett den. Den utspelar sig på Nya Zeeland och hamnar om familjen Heke.
Med maori kulturens arv i ryggraden får vi se den misär som många levde/lever under slutet av nittonhundra-talet och säkerligen nu också. Här har vi alkoholism, hör arbetslöshet, våld - kvinnomisshandel och krogslagsmål samt övergrepp på barn i alla dess former, mord, självmord och förlusten av barns liv. Lite smått och gott.
Boken är en kritik riktad dels mot (som vanligt) den vita rika befolkningens osynliga förtryck av maorierna och dels mot den våldsamt självdestruktiva vardagskultur som en del maorier lever.
Efter att ha läst om allt förbaskade elände var jag nedstämd och det värsta var att man vet att så här är det. Inte bara där i det sammanhanget. Vad många inte verkar förstå är att även om ett land som varit koloniserat officiellt blir fritt kan förtryck fortsätta på ett mer subtilt vis. Man kan hålla bildningsnivåer nere i en befolkning, passivisera dem så att de inte blir ett hot mot den vita maktstrukturen, och "hjälpa" befolkningar som passar vårt västerländska mått istället för att ge ett folk den hjälp som passar deras kultur.
Klart man blir ledsen !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar